Voltaireinspirerad Blåbärskaka med solrosfrön
Det första som måste sägas om det
här spännande baket är att fotograferandet
gick åt helvete. Jag inte vill skylla på
rödvinaren som jag och Pontus sög i oss till de
rostade grönsakerna, för flaskan måste ha
varit av mindre sort än vanligt. (När Lea skulle
fylla på sitt glas efter att ha börjat middagen
med en halv folkis var flaskan fräckt nog tom.) Jag vill
heller inte skylla på bubbelvinet vi skålade med
innan middagen. Den kroatiska grässpriten smakade vi
bara på. Så förklaringen till bildernas bristande
kvalité måste stå att finna i att det var
en av de första höstdagarna,
alltså mörkt. Och jag var ju inte van vid mörker.
Blåste gjorde det också om jag inte minns fel,
fast inte inomhus i köket där vi var såklart.
Det kan också vara så att jag är en taskig
fotograf.
Ni har redan gissat att baket var en del
av en trevlig middag. Vid bordet och därmed i smakpanelen
satt jag, Lea, Pontus och Kajsa. De senares ofödda barn
sög säkert också i sig ett och annat blåbär,
men kan inte kommentera smakupplevelsen, av uppenbara skäl.
Det som jag här kallar Voltaireinspirerad blåbärskaka
är ett recept hämtat från systrarna Voltaires
berömda kokbok från 1996 (Byggförlaget). Det
är en väldigt trevlig bok som är slutsåld
sedan länge. Många jagar desperat efter boken och
är beredda att bläddra upp flera hundra på
tradera och antikvariat för att ha ett eget exemplar
att tumma ner. Så om du har ett eget ex finns chans
till en liten affär, om du kan avstå från
den vill säga.
Ett av de recept i boken jag använder oftast
är den goda kaka som är grunden i dagens bak. Det
är en slags sockerkaka kanske man kan säga, som
man kan fylla med lite olika götta fyllningar. Själv
har jag förutom blåbär & solrosfrön
provat äpplen & mandel samt banan, hasselnöt
& choklad. Alla kombinationer har blivit supergoda. Dessutom
är kakan enkel att göra och håller sig saftig
i flera dagar. En viktig sak att komma ihåg när
man bakar denna kaka är dock att inte glömma mjölet,
vilket nyligen hände två annars framgångsrika
och begåvade personer som vi kan kalla Henrik och Ulle.
Utan mjöl blir kakan väldigt lös.
I min ugn behövde kakan gräddas
lite längre än vad som angavs på receptet,
men vi har en dålig ugn så det gäller kanske
inte för alla. Prova med en potatissticka eller en kniv.
(När den kommer upp ska den vara geggig men inte jättegeggig.
Dock gör det inte så mycket om den är ganska
geggig, för det finns onekligen en korrelation mellan
gegg och saftighet.)
Det går utmärkt att köra sojamjölk
istället för vanlig mjölk. Säkert kan
smöret ersättas lika lätt om man vill befria
några kor, men det vågar inte jag eftersom min
kompis mästerkocken
Adam säjer att inget kan ersätta riktigt smör.
Vi åt kakan ljummen med Sias sjukt goda kravmärkta
blåbärsglass. Den går också utmärkt
att äta utan tillbehör. Slutsatsen är att detta
är ett härligt bakverk som alla sunda fikaälskare
bör sno ihop minst ett par gånger om året.
Den enda avikelsen från en ren kaksuccé denna
kväll, förutom de undermåliga bilderna, var
att jag noterade att Kajsa inte åt upp hela sin kakbit.
Hon påstod att detta berodde på att hon redan
hade en hel bebis i magen; huruvida detta var med sanningen
överensstämmande är svårt att kontrollera,
av uppenbara skäl. Men vi får väl ta henne
på orden. Om inte annat kan ni ju prova själva.
|