Blåbärskaka (vetebröd)
Efter en semestervecka omgiven av goda chokladtårtor
och smaskiga fikonstrudels i Östeuropa hade blåbärsnivån
i blodet nått farligt låga nivåer. Utan
att jag märkt det hade jag låtit mig förföras
av Budapest och Zagrebs förrädiska godbitar till
den grad att jag så här i efterhand måste
erkänna att jag glömde kolla om de äter blåbär
där. Lea rapporterar dock att de gör det - i alla
fall under säsong i Zagreb. Jag får återkomma
i ämnet efter nästa resa.
Tur då att man kan komma hem till en blåbärsstinn
frys och svänga ihop den här enkla och goda blåbärskakan.
Efter viss möda lyckades vi samla ihop en munter smakpanel
bestående av Zelda, Brorsan, Lukas och Caroline. Kakan
fick ett mycket gott mottagande, särskilt uppskattades
att den inte är så söt och att smakerna är
rena, det är liksom en vetebulle med blåbär,
varken mer eller mindre. Jo, förresten, lite kardemumma.
Strö lite florsocker ovanpå så blir kakorna
vackrare (jag glömde det innan fotandet, men lyckligtvis
hade jag gömt undan ett nattexemplar som jag kunde fota
senare).
Kakan är lätt att göra om man gjort en vetedeg
några gånger tidigare. Som alltid gäller
att låta den jäsa ordentligt. Gå efter storlek
snarare än tid. Jag bearbetade degan ganska rejält
och var generös med mjölet så att den blev
smidig och lätt att kavla ut, och tror inte att detta
påverkade saftigheten nämnvärt.
Fyllningen blev ganska rinnig, så det är viktigt
att vika in kanterna ordentligt. Runt fikabordet spekulerades
i huruvida det kunde vara en idé att blanda i lite
potatismjöl i blåbären för att binda
vätska. Jag har ingen aning om det funkar, så prova
inte på alla samtidigt. Men rinnighet kan ha sina fördelar,
ty medan allas uppmärksamhet ägnades ett spillfritt
ätande kunde jag obemärkt smyga på datorn
och det semesterbildspel jag så listigt hade förberett
medan kaffet kokade.
|